Jag tänkte bara förtydliga mina tankar angående läxor.

I läroplanen står det ingenting om att man måste ha läxor, däremot ska eleverna öva på att ta ansvar för sitt eget lärande.

Alltså ser jag läxorna som en metod att öva på det.
Det viktigaste med läxan är att lämna in den senast sista inlämningsdagen. Gör man det har man uppnått en stor del av målet. Ett annat mål, som gäller för läxor såväl som vid alla andra tillfällen, är att alltid göra sitt bästa, mer än så kommer i alla fall jag aldrig att begära.

Detta, tillsammans med filosofin att man inte är i skolan för att visa vad man redan kan, utan för att utveckla sina kunskaper utifrån den nivån man ligger på, gjorde att jag gav eleverna en läxuppgift som låg över de flestas kunnande.

Tyvärr är eleverna ofta alltför inställda på att vilja veta vad svaret är, medan mitt mål är att de ska veta hur man kommer fram till svaret.
Som jag har förklarat för eleverna vid flera tillfällen kommer man vid de nationella proven i matematik få poäng för påbörjade lösningar, trots att svarat kanske är fel. Enbart rätt svar genererar inga poäng alls.

Målet med veckans matematikläxa var att man skulle göra sitt bästa, redovisa sina tankar (även om man inte tyckte att man kom fram till något svar) och förstås lämna in läxan i tid.
Gjorde man det har man klarat läxan.

I dag har eleverna redovisat sina olika tankar och lösningar för de andra i klassen. Några kom fram till ett svar som passade in i uppgiften, medan andra visade minst lika avancerade matematiska kunskaper och trots det kom fram till ett annat svar. Det viktiga är att de har fått prata matematik och utbytt tankar och erfarenheter.

Jag trodde faktiskt att jag skulle få fler synpunkter på läxan, både från elever och från föräldrar, men det har varit lugnt trots att flera elever tyckte att den var svår. Förhoppningsvis har de förstått att målet inte alltid är att komma fram till "rätt svar", utan att vägen dit är det viktigaste...